May the fourth be with you – och med din inre Anakin

Jag minns när jag såg The Rise of Skywalker (Star Wars Episode IX) för första gången. Jag hade haft ett år präglat av depression, terapi, läkande efter en skilsmässa och omställning till varannan-vecka-livet med min son. Jag ville se den nya Star Wars-filmen för att komma ifrån vardagen lite, men jag var inte beredd på vad den skulle väcka i mig..

När Luke Skywalker en bit in i filmen frågar huvudkaraktären Rey "vad är du mest rädd för?" så svarar hon något som träffade mig rakt i hjärtat. När hon yttrade orden "Mig själv" var det något i mig som brast, en damm som rämnade. Jag började gråta som jag aldrig hade gjort tidigare, i en biosalong fullsmockad av främlingar. För det var något i de orden som fick mig att inse hur mycket jag varit rädd för mig själv, mitt sanna jag, min ilska och mitt mörker. Hur ofta jag hållit inne min egen åsikt, mina starka känslor och mitt impulsiva beteende. Och att jag var trött på att göra det mer. Kampen som Rey gick i sig själv för att acceptera sina rädslor och de potentiella farorna som kom med att släppa kraften fri speglade en kamp jag själv gått i många år. Om skuld. Om kärlek. Om att förlora sig själv och sedan försöka hitta tillbaka. Om hur det känns att leva med känslor man aldrig riktigt fått visa.

Star Wars är inte bara en berättelse om rymdskepp och ljussablar – det är en historia om känslor och vad som kan hända när vi inte får känna dem. När vi lär oss att vissa delar av oss inte är okej, att känslor måste döljas för att vi ska duga, för att vi ska vara starka.

Anakin Skywalker börjar som en pojke med stor känslighet, lojalitet och längtan efter tillhörighet. Men han lär sig tidigt att vissa känslor inte är välkomna. Att rädsla är ett tecken på svaghet. Att sorg gör dig farlig. Att binda sig till någon gör dig sårbar. Det han känner får inte finnas, och det han behöver – trygghet, förståelse, kontakt – får han inte.

Så han trycker undan. Förnekar. Kämpar emot sig själv. Och ur det föds något annat. Ur den oförlösta sorgen, ilskan, rädslan – växer Darth Vader fram. En rustning. Ett skydd. Ett monster. Men inte ett monster fött ur ondska – utan ur övergivenhet. Ur brist. Ur att inte bli speglad. Jag tror att många killar känner igen den vägen. Inte i våld eller makt, men i den där inre avstängdheten. När man förlorat kontakten med sig själv så länge att det bara känns tomt.

Jag har tänkt mycket på det där. Att ondskan i Star Wars ofta inte kommer ur ondska i sig – utan ur känslor som inte får finnas. Känslor som kvävts, förlöjligats eller lämnats i ensamhet. I ett samhälle där det fortfarande är lättare för en kille att bli kallad stark än sårbar, så händer samma sak om och om igen. Känslor stängs in. Trycks bort. Och till slut vet man inte längre hur man ska nå dem.

Det finns en scen där Rey säger till Kylo Ren: "Jag känner din konflikt. Ditt ljus. Det är där inne, och du kämpar emot det." Och jag tror att många killar vet exakt hur det känns. Att ha något inuti sig som vill ut, men inte våga släppa fram det. Att ha lärt sig att skydda sig istället för att visa sig. Att känna kärlek, sorg, tvivel – men bara få visa kontroll. Det är en kamp, inte bara i galaxer långt, långt borta – utan mitt ibland oss.

När jag grät i biosalongen den gången var det som att något mjuknade i mig. Som att min inre kamp fick en spegling – och ett språk. Och kanske är det det som berättelser gör bäst: de hjälper oss att förstå oss själva. I Luke ser vi längtan efter mening. I Leia, modet att stå kvar. I Anakin, det vi kan bli om vi inte får vara hela. I Rey, möjligheten att bryta det vi ärvt och hitta tillbaka till ljuset.

Så idag, på Star Wars-dagen, vill jag bara säga: må kraften vara med dig. Men också – låt dig själv känna. Släpp ut det där som gör ont. Riv av hjälmen. Våga vara människa. Det är ingen svaghet att känna. Det är ett sätt att hitta hem.

För det är inte känslorna som för oss till den mörka sidan. Det är när vi inte får ha dem. Och det är först när vi vågar stå kvar i dem, som vi verkligen kan börja ta oss tillbaka.

---

Mauri är verksamhetsledare, utbildare och föreläsare hos Under Kevlaret