Det finns ord som vi ofta använder som om de vore känslor – men som egentligen beskriver vad som hände oss, inte vad vi känner inom oss.

Vi kallar dem för icke-känslor.

​

Exempel:

​

“Jag känner mig missförstådd.”
“Jag känner mig avvisad.”
“Jag känner mig attackerad.”

​

Problemet?
Det säger inget om hur det känns i dig.

​

En icke-känsla är som en etikett vi sätter på situationen i stället för att beskriva vad som händer på insidan.

​​

​

Varför spelar det någon roll?

​

För att andra människor (och du själv) förstår dig mycket bättre när du sätter ord på den riktiga känslan.

​

I stället för:

 

“Jag känner mig utnyttjad.”

​

Kan det handla om:

• att du känner dig ledsen

• eller arg

• eller stressad

• eller rädd

• eller osäker

• ​

…och vilket av dem det är påverkar både vad du behöver och vilket stöd du blir hjälpt av.

​​

​

Hur vet man att något är en icke-känsla?

​

Gör ett snabbt test:

​

1. Beskriver ordet vad någon gjorde mot dig?
(ex. avvisade, attackerade, ifrågasatte, mobbade)

→ Då är det troligen en icke-känsla.

​

2. Kan ordet bytas mot en hel situation?
“Jag känner mig avvisad” betyder egentligen:
“Någon avvisade mig.”

→ Det är inte en känsla, utan en händelse.

​

3. Kan den ”känslan” betyda olika saker beroende på situation?
Exempel: missförstådd kan kännas som
– ilska i en situation
– sorg i en annan
– skam i en tredje

→ Då är det en icke-känsla.

​​

​

Vad gör man i stället?

​

Översätt icke-känslan till en riktig känsla genom att fråga dig:

​

”När det här händer… vad känns i mig?”

🟣 Gör ont? (→ ledsen, sårad)
🟣 Tryck i bröstet? (→ stressad, orolig)
🟣 Hett i kroppen? (→ arg, frustrerad)
🟣 Tomt? (→ ensam, hopplös)

​

Det är där den riktiga känslan finns.