Hej kära volontär

Vi ville bara skicka en påminnelse. Inte för att du har glömt något eller gjort fel, utan för att det ibland är lätt att tappa bort sig själv i allt man vill ge till andra. Och du ger mycket. Mer än du kanske ens förstår själv. Mer än vi alltid lyckas säga. Och det förtjänar att bli påmint.

Att du är volontär i Under Kevlaret betyder att du har valt något större än dig själv. Du har valt att möta killar precis där de är. I sitt liv. I sin vilsenhet, ilska, tomhet, förtvivlan eller bara i tråkigheten. I det vardagliga som är tungt, i det obearbetade som ingen annan har orkat lyssna på. Du är där när någon för första gången vågar skriva "jag vet inte om jag orkar". Eller "jag har aldrig sagt det här till någon". Du är med och bär det. Inte som en hjälte som kommer in och fixar allt, men som en människa som stannar kvar, som visar att det går att vara kvar.

Vi vet att det kräver något. Inte bara tid och energi, utan hjärta. Att lyssna på det svåra, att orka vara kvar när det inte finns några enkla svar, att säga "jag hör dig" utan att ha en lösning i bakfickan. Det är stort, det är mänskligt och det är modigt. Och du gör det, om och om igen. Vi vet att du bär på en del av din egen historia också. Kanske är det just den som gör dig så klok, så inkännande. Kanske är det den som låter dig se någon annan med varmare ögon.

Men du får inte glömma dig själv. Du får må dåligt, känna dig trött, otillräcklig och bortkopplad. Du får också ta tid för dig själv, säga nej, ta pauser och behöva backa. Det är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på mognad. Vi är inte starka för att vi alltid orkar. Vi är starka för att vi vet när vi behöver hålla om oss själva.

Du är inte ensam i det här. Vi är en förening, en gemenskap, ett lag. Vi är en kedja där ingen länk måste bära allt på egen hand. Det finns alltid någon här du kan skriva till, ringa till, lägga huvudet på axeln hos – bokstavligt eller bildligt. Och om du någon gång känner dig osäker, vilsen eller bara lite trött på allt, säg till för vi finns här för dig också. Inte för att du ska prestera, utan för att du får vara du.

Tack för att du gör det du gör. Tack för att du är den du är. Tack för att du lyssnar, fast du ibland tvivlar på om du räcker till. Det du bidrar med gör verklig skillnad. På riktigt. Och du behöver inte vara perfekt för att vara viktig. Du behöver bara vara människa.

Vi ses i chatten, i kanalerna, eller kanske på nästa träff.

/Teamet på Under Kevlaret