Många gånger när jag är på racingbanan kan det bli mycket tankar och press som riskerar att försämra min förmåga att fokusera, då måste jag påminna mig själv om att jag befinner mig i en ytlig eller konstgjord miljö där pengar, status och makt verkar spela roll. Att jag inte är mer än människa och att jag gör det här för att jag älskar att köra bil. 

​

När jag står på startfältet brukar jag dra några riktigt djupa andetag så att jag verkligen känner bältena spänna om mig och får kontakt med min kropp och bilen. Och jag har en bild av en stor havsvåg på min hjälm för att komma ihåg mitt naturliga ursprung som människa. För mig är nämligen vågen som naturens andetag, som bara rör sig in och ut oavsett vad.

Under ytan är det tyst, lugnt och bekymmersfritt. Där är allt möjligt och jag kan släppa på pressen att vara någon, att prestera för att vara värdefull. Genom att minnas vågens obevekliga natur kan jag fyllas av mening och lugn så att jag kan vara mitt bästa jag och släppa loss, i vardagen liksom på racingbanan.

Ett andetag åt gången.